Släkten Mörner härstammar från Neumark i Brandenburg i Tyskland och omtalas första gången med riddaren Henning Morner 1298. Som den svenska grenens stamfader uppger släkttraditionen en godsägare Hans Morner (levde 1468), som var farfars far till brandenburgska geheimerådet och hovmarkskalken Ludwig von Mörner (död 1593).

Dennes två söner, hovmarskalken, ståthållaren på Åbo Slott och landshövdingen i Åbo och Tavastehus län och kammarrådet Otto Helmer von Mörner (1569-1612) och hovmarkskalken Berndt Dieterich von Mörner (1570-1610) inkom 1596 till Sverige. Deras barn introducerades 1625 (10/3-4/4) med namnet Mörner i tredje klassen, svenneklassen, och erhöll genom lottning nr 59 vilket sedermera förändrats till nr 91.

Denna äldre gren av adliga ätten Mörner utgick som adlig 1652 då presidenten i Dorpats hovrätt Carl Mörner (1605-1665) upphöjdes i friherrlig värdighet den 30/7 1652 på Stockholms Slott av Drottning Kristina och introducerades samma år 15/10 med namnet Mörner av Tuna under nr 36. Ätten utgick i friherrlig värdighet på svärdsidan den 28/7 1824, och därmed också den äldre grenen i sin helhet.

Emellertid hade, fd vice guvernören för Konungen (Gustav IV Adolf), generaladjutanten, översten och chefen för Kalmar regemente sedermera en av rikets herrar, lantmarkskalken, fältmarskalken, och riksståthållaren i Norge, friherre Carl Mörner (1755-1821), upphöjts i grevlig värdighet enligt primogenitur, innebärande att värdigheten åtföljer endast aldste sonen son efter son, den 14/6 1800 på Norrköpings Slott av Konung Gustav IV Adolf, och introducerades 1801 19/2 med namnet Mörner af Tuna under nr 109, men han slöt själv sin grevliga ätt på svärdsidan 1821 24/6. En annan ättling i fjärde led till ovannämnde Hans Morner och syssling till bröderna Otto Helmer och Berndt Dieterich von Mörner, överjägmästaren, hovjunkaren och ståthållaren över Åland sedermera landshövdingen i Västernorrland och Västerbotten Stellan Mörner (död 1645), som 1597 inkommit till Sverige blev genom kunglig befallning den 24/12 1627 naturaliserad och introducerad på de andra Mörnrarnas säte och nummer. Från honom härstammar samtliga nu levande Mörnrar.

En medlem av den yngre grenen, son till ovannämnde Stellan, generalmajoren av kavalleriet och landshövdingen i Jönköpings län sedermera generallöjtnanten och guvernören över Jönköpings och Kronobergs län Hans Georg Mörner (1623-1685), upphöjdes i friherrlig värdiget den 5/8 1674 på Stockholms Slott av Konung Karl XI, och introducerades den 22/9 1675 med namnet Mörner af Morlanda under nr 62. Denna ätt utgick på svärdssidan i Sverige den 6/1 1946, men kan möjligen fortleva i USA.

Hans Georgs son friherre Carl Gustaf Mörner, general och generalguvernör sedermera fältmarskalk och president i Göta hovrätt (1658-1721)upphöjdes i grevlig värdighet den 10/6 1716 i Högkvarteret i Torpum i Norge av Konung Karl XII, och introducerades den 15/2 1718 med namnet Mörner af Morlanda under nr 60.

En del ättemedlemmar boende i USA skriver sig Murner.

Grevebrevet i original finns i privat ägo.